Det sägs och pratas ofta om att kvinnan skall stå i fokus när hon förlöser ett barn och att händelseförloppet skall vara så säkert, tryggt, kliniskt och respektfullt som möjligt. Det ligger i tiden att prata om kvinnans välmående och rätten till att äga sin egen kropp – men enligt min mening så är vi kvar i den tid då man som kvinna tvingades till Polen eller en skitig källarlokal i innerstan för att göra abort. Nu handlar inte graviditetsmånaderna och förlossningen om aborträtten, eller skall inte göra det i alla fall – men synsättet man hade då, när mina egna föräldrar växte upp, är inte ett dugg bättre idag. Den enda skillnaden är frågorna!
Jag och min man fick under början av 2017 veta att vi äntligen var gravida. År 2016 hade, liksom på tok för många andra år, varit ett kaosår på förlossningsfronten – det var ont om platser! Jag skulle komma att föda barn under det året, då vi i modern tid flög gravida kvinnor till Åbo för att förlösas! Året innan hade den moderna kvinnan tvingats att föda i både taxi och på parkeringsplatser, men det var tydligen inte tillräckligt illa! Under hela våren fick jag läsa om hur kvinnor skickades hit och dit i Sverige och till sist även till Finland!
Sedan år 2010 har WHO ändrat inställningen och synsättet när det gäller kvinnans rätt till att faktiskt bestämma över sin egen kropp och dess förlossningssätt och välja det hon känner sig trygg med! Det är det mest humana och det allra hälsosammaste sättet – att kvinnan känner sig trygg! De konstaterade att man inte längre skall ha som mål att ha så få antal kejsarsnitt per år, som möjligt. Det som spelar roll är att alla kvinnor som behöver kejsarsnitt får det. Trots detta har Sverige ännu ett lågt antal kejsarsnitt som den absolut största målsättningen!
För mig har vaginalförlossning aldrig varit ett alternativ! Det har aldrig funnits på kartan för mig att förlösas på ett sådant sätt och låta vilt främmande människor gräva inuti mig och klippa i mig vid behov!
Jag ville föda med planerat kejsarsnitt och skulle någon neka mig att föda mitt eget barn ur min egna kropp på detta sätt och istället tvinga mig att föda vaginalt så var min plan att föda utomlands – likt när kvinnor ”nyss” tvingades till Polen för att få bestämma över sina egna kroppar.
Jag fick reda på att jag var gravid redan efter tre veckor – jag och min man bokade genast en tid hos min gynekolog för att få bekräftat att vi var gravida. Redan under det mötet sa jag till min gynekolog, som jag följt mottagning efter mottagning sedan tonåren, att jag ville föda med kejsarsnitt. Anledningen till att jag bytt mottagning efter vart hon varit anställd är för att hon alltid visat mig respekt, respekterat mig, sett och hört mig och alltid varit otroligt professionell! Hon förstod att jag skulle vara i behov av en riktigt bra mödravård som kunde stötta mig i mitt val, då hon själv inte arbetar med graviditeter. Hon hjälpte mig in till en mottagning hon visste var bra och såg till att jag fick en tid. Är det verkligen så det skall behöva gå till på 2000-talet i Sverige? Vad hade hänt om jag inte hade känt denna kvinna och förföljt henne under årens lopp?
Mödravården jag hamnade på ifrågasatte aldrig mitt val att föda med kejsarsnitt – däremot så sa de att jag skulle se till att vara påläst och stå upp för mig själv! Det är nämligen inte dem som bestämmer förlossningsmetod utan jag får önska ett sjukhus jag skulle vilja förlösas på och sedan får mödravården skicka en remiss till det sjukhuset om kejsarsnitt. Vi blev gravida i januari, i mars fick vi det bekräftat och först i augusti fick jag en tid för ett samtal på det sjukhus jag hade önskat att göra mitt kejsarsnitt på! Mödravården berättade för mig att detta ändå var tidigt om man jämförde med många andra som får detta samtal straxt innan ungen försöker pressa sig ut! Allt för att kvinnan själv skall få bestämma över sin egen kropp och sin förlossning, javisst!
”Njut av din graviditet” sa folk till mig dagligen då jag var gravid. Jag led, varenda jävla dag i sju månader då jag inte visste om jag skulle få föda på det sätt jag själv önskade – skulle jag få bestämma över min egen kropp och skulle jag få göra det i mitt eget hemland? Jag oroade mig dygnet runt och min man likaså då han tyckte att det var minst lika viktigt som jag att jag skulle få föda på det sätt jag önskade och kände mig trygg med! Vi googlade, kollade på Youtube-klipp, läste forskningsrapporter om kejsarsnitt och läste långa trådar om vilket sjukhus som var bäst och mest humana. Detta var under vår sista semester som bara vi två. Jag valde inte det sjukhuset som låg närmast, utan det som i Stockholm hade fått absolut bäst omdömen av kvinnor som fött med kejsarsnitt.
När dagen kom då det var dags för mig och min man att besöka sjukhuset jag ville föda vårt barn på, för att diskutera om de skulle låta mig själv få bestämma över min egen kropp och hur jag ville förlösa mitt eget barn så var jag så nervös att jag var rädd att jag skulle föda på plats! Nära och kära och min chef önskade oss lycka till in i det sista och stöttade oss hela vägen! Jag hade skrivit en lapp med argument jag tänkt rabbla upp.
När vi väl kommer till sjukhuset så ser vi ett flertal par och ensamstående blivande mödrar sitta och vänta på domen – det var så hemskt och sorgligt att se! Det visade sig att vi hade hamnat direkt hos läkarna på förlossningen och inte på ett så kallat Aurora-samtal som många tvingas till innan – ett samtal där de försöker få en att ändra åsikt! Vad anledningen till detta är vet vi inte än idag men troligtvis så spelade det en hel del roll att mödravården stöttat mitt beslut sedan dag ett och i brevet skrev att jag hade bestämt mig och inte ville något annat.
Helst plötsligt så fick vi höra att den läkare vi skulle träffa hade försovit sig, vilket är fullt mänskligt att göra men jag fick total panik! Skulle detta innebära att jag skulle tvingas gå och må dåligt ännu längre utan att veta något alls om vad som komma skall i månad nio?! En annan läkare hade tack och lov möjlighet att täcka upp för sin kollega som försovit sig och frågan är om kanske inte detta också var en av alla avgörande pusselbitar!
Vi hann inte mer än att sätta oss ned inne på rummet innan hon frågade varför jag var där och vad hon kunde göra för mig. Hon visste mycket väl varför jag var där – lika väl som en arbetsgivare under en anställningsintervju vet varför personen mittemot sitter just där. Jag svarade på frågan och hennes följdfråga blev då ”Varför vill du föda med kejsarsnitt?”. Jag tog ett djupt andetag och började att rabbla upp allt jag hade skrivit upp på listan i form av argument – både relevanta och irrelevanta – det enda rimliga och det enda som borde behövas är ”För att jag vill det!”. Hon stoppade mig efter tio orsaker och cirka fyra sekunder och sa ”Tack, tack, det räcker – det var allt jag ville höra! Du har varit med om våldtäkt i ditt liv och vi kan inte tvinga någon som varit med om det att föda vaginalt!”. Jag blev helt chockad – skulle dessa vidriga och brutala händelser och minnen vara mitt ”trumfkort” nu?! Vad hemskt!
Hon frågade när det var beräknat och då jag sa november, suckade hon av lättnad då jag inte behövde förlösas under högsäsong! Hon sa att Sverige inte kan hantera dessa ”högsäsonger”, likt när snön faller tidigare än vad man trott – hälften har inte bytt till vinterdäck och det blir kaos! Den försovande läkaren knackade på dörren och ville komma in i rummet, han såg jäktad och bestämd ut. Kvinnan sa till honom att vi redan var klara i beslutet och att de två kunde prata senare. Han såg inte alls glad ut när han hörde dem orden och jag blev genast orolig för att han skulle försöka få henne att ändra sig! Men kvinnan fick mannen att gå. Vi kom fram till ett datum som kändes bra både för sjukvården och för mig och min man då de vill förlösa så sent som möjligt och då man som blivande förälder inte vill riskera att barnet hinner pressas ut vaginalt. Men trotts detta så var jag väldigt orolig så hon var snäll och bokade in en extratid för kontroll av fostret där man då skulle kunna se om barnet var på väg ut eller ej. Hon lovade mig i sådana fall ett tidigare kejsarsnitt. Sedan så ringde hon ned till operation för att se vilka tider de hade, då läkarvården faktiskt MÅSTE tillgodose med personal när man skall föda med kejsarsnitt! Jag hörde henne säga ”Nej, det är efter högsäsong (hon använde något kodord för våldtäkt) och sa att både jag och min man var oerhört pålästa!”. Vi har nog aldrig sovit så djupt och skönt som jag och min man gjorde den natten!
Så i Sverige, i modern tid behöver man alltså ha kontakter, råka behöva föda då det inte är högsäsong, råka träffa ”rätt” personal och gärna ha en eller flera våldtäkter i bagaget för att få den vård man behöver, önskar och faktiskt borde ha rätt till!
I en icke högsäsong i Sverige 2017-10-23 klockan 12:00 födde jag vår son Jiro på Danderyds sjukhus, i en knallblå kommun utanför Stockholm, med planerat kejsarsnitt. Det var det läskigaste jag någonsin varit med om, men jag fick bestämma över min egen kropp och föda på det sätt JAG ville och jag hade turen att ha personal vid min sida under hela förlossningen och även efteråt!
När du föder med planerat kejsarsnitt i Sverige, under lågsäsong, så får du ett eget rum där din eventuella partner eller annan närstående får bo med. Men du skall kunna stå på benen efter 12 timmar och åka hem efter endast två dagar, max tre! (Någon måtta får det väl va!) Detta trots att du just genomgått en stor bukoperation som gör att du varken kan böja dig ned, sitta upp, skratta eller hosta utan att brista ut i stört-böl!
På denna särskilda avdelning arbetade, konstigt nog, endast kvinnor och den yngre generationen kvinnor sa ”Du får i alla fall ta väldigt många Alvedon per dygn – men hade du varit man och opererat bort blindtarmen så hade du fått starka smärtstillande och till och med blivit sjukskriven efteråt!”.
Förlossningsvården i Sverige hade inte sett ut som den gör och varit så konservativ och respektlös som den faktiskt är, om män hade fött barn! Något annat är att förlossningsvården och all annan vård, måste vara för ALLA! Det är inte kontakter, tur och flyt, låg- eller högsäsong eller plånbok som skall avgöra vilken vård du skall få eller om du skall få någon överhuvudtaget!
Det är på tiden att vi i Sverige också låter kvinnan få bestämma över sin egen kropp och sitt förlossningssätt och ger henne den trygghet och respekt hon är värd!!!
Inskickat av Cassandra
Läs på egen sida med delningsalternativ
