Nu är det snart ett år sedan jag födde barn på SöS. Inför förlossningen var jag väldigt orolig för att bli snittad och skrev i mitt förlossningsbrev att jag så långt som möjligt ville undvika ett kejsarsnitt. Jag vet att många känner precis tvärtom, att de inte vill föda vaginalt, men på mig hade all propaganda om nackdelarna med kejsarsnitt verkligen fastnat. Jag var rädd för själva ingreppet, för hur många lager av vävnad som läkaren skulle vara tvungen att skära i, jag var rädd för komplikationer i form av infektioner eller spruckna ärr och jag var rädd för hur lång rehabiliteringstid som skulle krävas efteråt.
När min förlossning väl var igång gick det först så som jag hade hoppats. Det var obeskrivligt smärtsamt, men förlossningen gick framåt. När vi började närma oss krystningsfasen gick det dock trögt. Barnets hjärtljud blev allt mer oregelbundna och jag fick hög feber. Jag blev livrädd. Då kom en förlossningsläkare in och tog kontroll över situationen. Jag kommer för resten av mitt liv att vara tacksam över att just hon mötte mig där. För trots min skräck inför tanken på att behöva göra ett kejsarsnitt så lyckades hon få mig lugn i att hon hade kontroll över situationen och skulle se till att både jag och barnet klarade oss.
5 minuter senare var vårt barn fött och efter ytterligare några timmar låg jag på uppvaket och kände inte någon av den skräck som jag hade trott att jag skulle göra. Tvärtom. Det tog dock lång tid innan besvikelsen över att jag hade blivit snittad släppte. Jag tror att det mycket beror på att de officiella rekommendationerna så starkt förespråkar att vaginal förlossning är överlägsen som metod.
Jag tycker det är dags att informationen till blivande föräldrar blir mer neutral och mer saklig. Riskerna med en kejsarfödsel behöver nyanseras, de allra flesta får inte komplikationer efteråt. Idag upplever jag att informationen är utformad för att övertyga kvinnor om att de ska föda vaginalt och för att få dem som vill ha en kejsarfödsel att ändra sig. Jag upplever mycket av informationen som mer moraliskt än medicinskt utformat. Det borde vara självklart att kvinnor som har starka preferenser kring hur de vill föda kan göra ett eget val inför förlossningen och informationen måste också ta hänsyn till att alla kvinnor inte har förmånen att välja själva. Oavsett så borde fokus vara att skapa trygghet inför förlossningen och inte riskera att bidra till det motsatta.
Inskickat av Emilia