Jag känner mig själv, jag känner min kropp. Jag vet att jag blir tyst när jag har ont, att jag sluter mig och inte kan eller vill prata. Vill inte bli störd.
Därför kändes det extremt viktigt att få föda med en barnmorska jag kände, som känner mig. Där vi redan har pratat om allt innan. Det fanns inte i mitt län. Jag fick inte besöka fikarummet för personalen på förlossningen. Jag fick inte heja och prata med några för att sen veta att jag kunde få föda med en av dem. Alla vägar var stängda.
Jag önskade mig att få föda på en liten barnmorskeledd enhet med samma barnmorska som följt mig under graviditeten. Det finns inte. Det finns ingen kontinuitet. Pga semestrar träffade jag fyra olika barnmorskor på mvc. Jag var inte trygg.
Jag har tack och lov tillräckligt god ekonomi för att betala en privat barnmorska. Jag valde att göra det när inga av mina önskemål, nej behov, kunde tillgodoses av den offentliga vården.
Jag födde hemma med en barnmorska jag hade valt. Och det var fantastiskt. Det som skaver är vetskapen om att alla inte har råd med den tryggheten jag kunde betala för. Vi alla kvinnor som betalar skatt; kan vi få dra av det på vår deklarationen om vi tvingas betala privat för vår förlossningsvård? När staten inte kan tillgodose våra behov?
Inskickat av Ellen