Jag väntar barn för första gången och stundvis känns informationsmängden kring allt som har med graviditet att göra nästan överväldigande. Såhär halvvägs igenom börjar funderingarna om förlossningen bli allt fler, jag läser om hur andra upplevt det och hur allt egentligen går till. Om smärtlindring och olika metoder. Min barnmorska har jag ännu inte träffat så mycket, så det mesta läser jag på nätet och i böcker. Det krävs lite disciplin att hålla sig till vettiga källor och inte gå vilse i alla berättelser som sånt som kan gå snett. Jag vet att de allra flesta förlossningarna går jättebra, men oron tittar fram ibland ändå. Tankar om att vi kanske måste åka långt till en mottagning med ledig plats är läskig. Jag tänker också på vem som kommer ta hand om oss, ifall det är någon som verkligen hinner lyssna på mina behov, som har full koll på barnet. Att vara i en så ny och utsatt situation är skrämmande och jag är lite nervös för att jag kanske inte kommer kunna uttrycka mig och be om hjälp på rätt sätt.
Vården måste vara lika bra för alla, oavsett var eller när du behöver den. Man ska inte behöva tjata sig till något, eller vara påläst. För mig är förlossningsvården en av de mest grundläggande delarna i vården, för att vårt samhälle ska kunna fungera. Därför hoppas jag att våra politiker tar det här på allvar och garanterar att prioritera förlossningsvården.
Inskickat av Annika